För en tid sedan var vi några som resonerade över båtlivet på 60 – 70-talet jämfört med idag.

Min familj började segla runt 1955-56 i början till och från Öland med kostern Grisslan, några år senare brukade jag och min bror ”låna” båten när det var båtväder. Vår far fick nys om detta så han sa att ni får använda båten, men sköt skolan, efter det blev det helgseglingar, jag var då i tolvårsåldern. På den vägen var det, inte bara för mig. Vi blev äldre och båtarna allt från segeljollar till kryssare, det var vanligt att man delade båt, i mitt fall började det då jag och min kompis seglade ihop på Kanholmsfjärden en midsommarafton. Hur det gick till löste vi under natten, visade sig vara en ”olyckshändelse”. Det resulterade i vi fortsatte tillsammans den
sommaren, i min båt som höll, den andra reparerades på Vindövarvet. Några år senare gick vi samman och blev ägare till Ö10an ADRIANA. Men vi var inte ensamma om den här utvecklingen, tvärtom. Under helgerna såg vi segel på fjärdarna på båtar som sett bättre tider, nu med entusiastiska besättningar. På Ängby båtklubb lärde vi oss av de äldre, inget var för svårt, det byttes bord och inredningar, slipades och lackades. Det ville inte bli lika fint som de äldre med sina kust-och Skärgårdskryssare, men de bjöd generöst på sina kunskaper, bästa skolan.

På den tiden handlade fritiden och ledigheterna till stor del om boende på våra båtar, långa seglingar, ibland till främmande länder. När jag ser tillbaka på den tiden blir skillnaden påtaglig. Idag är det inte vanligt att man går samman om ”hopplösa” projekt”, när man kan få dugliga båtar till skänks. Många båtägare skulle med glädje skänka sin båt till ungdomar, så de slipper skrota. Nu skrotades den första K-märkta segelbåten. Många hörde att det var på gång, full fart på webben men ingen tog initiativet till ett fantastiskt båtliv. Om vi hade fått den möjligheten när vi var unga skulle vi gjort allt för att komma först.

Men varför ser det ut så här? kan det vara ekonomin? Knappast då ungdomar inte har mer pengar över än vi, när det begav sig. Är det ointresse, tveksamt då vi idag ser ett ökat intresse, i första hand mindre motorbåtar och dagseglare. Kan vi skylla på sociala media? Tveksamt, jag tror inte det är svaret. En gissning är att ett par generationer där intresset att tillbringa sin lediga tid till sjöss förändrades, kanske av enkelheten till andra ”nöjen” som resor som ökade drastiskt från 60-talet. Kanske är det kostnaderna trots allt, idag har det blivit kraftiga kostnader för vinter och sommarplats då båtklubbarna läggs ned för att ge plats för bostäder. Båtarna behöver inte kosta många kronor och då talar vi om plastbåtar som Shipman 28, IF, Albin, Vega, den kategorin som nu skrotas.
Många gånger hör jag hur jobbigt det måste vara att underhålla en träbåt. Min erfarenhet är densamma som att rusta en likvärdig i annat material, så det är
en missuppfattning. På klubben har vi fortfarande en gemenskap som är svårslagen, jag var ute en vardag i oktober, ensam i hangaren? Tvärtom, vi var tre
på plats. Vi har lika trevligt som när jag började segla egen båt på 60-talet. Idag ”parkerar” många sina båtar på varven, de missar verkligen en fin del av båtlivet.

Om du som känner på dig ha en idé och kanske konkreta förslag på hur vi kan utveckla intresset hos dagens ungdomar, hör av dig så skriver vi om det. Vi syns på båtmässorna, där träffar vi dagens båtliv.

Innan vi ses önskar jag er alla en God jul och Ett Gott Nytt År