Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar: Verksamhet

Fritidsbåtarna och båtlivet är en del av vår kultur. På senare år har Sveriges unika flotta av äldre båtar åderlåtits genom försäljning till utlandet. Många båtar har huggits upp, bränts eller fått ruttna bort.

Konstruktionsritningar, modeller, beskrivningar och fotografier har kastats eller bränts och de flesta av de gamla konstruktörerna har gått bort.

Den kulturskatt som fritidsbåtarna utgör speglar inte bara teknikhistorien utan också hur vår syn på fritidslivet förändrats.

För att rädda det som finns kvar bildades Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar. Det första initiativet togs 1973 då ledande personer inom Svenska Båtunionen, Svenska Kryssarklubben och Svenska Seglarförbundet möttes för att diskutera möjligheterna till ett svenskt båtmuseum.

Tre år senare bildades föreningen med fler organisationer, däribland Sjöhistoriska museet, som grundare. MSF har Sjösportens Samarbetsdelegation som stöttepelare, vilket innebär att större delen av landets sjösportare indirekt stöder verksamheten.

En av grundarna var yachtkonstruktören Knud H Reimers. Han oroade sig för vad som skulle hända med hans ritningar när han gått bort.

Så här skrev han i MSF:s matrikel från år 1977:

"Frågan initierade tanken på ett svenskt båtmuseum i vilket alla yachtkonstruktörers ritningar finns samlade, katalogiserade med allt bakgrundsmaterial, möjliggörande att i framtiden lätt kunna identifiera flertalet existerande fritidsbåtar i Sverige."

Knud H Reimers vision har blivit verklighet. 2003 invigdes MSF:s fritidsbåtmuseum i Västerås och hans ritningar är i gott förvar, liksom andra konstruktörers.

Museet driver Båthall 2 på Djurgården i Stockholm, där Sjöhistoriska museets båtsamling visas och är nära förbundet med Motorbåtsmuseet i Ljung vid Göta kanal.

Föreningens kansli ligger på Skeppsholmen i Stockholm och där förvaras konstruktörsritninger, tidskrifter, årsböcker och litteratur som speglar fritidsbåtarnas och båtlivets utveckling under 1900-talet.